Är för arg för att skriva idag, läs detta istället, artikeln i sin helhet finns om du klickar
här.Ser du att en kollega mobbas är du delaktig i den processen. Man kan vara delaktig fast man är passiv. Att inte agera är också en handling, skriver Leif Kåvestad med erfarenhet av att känna sig utsatt på jobbet.
Mobbning och trakasserier på jobbet är ingen ovanlig företeelse, men något som både arbetskamrater och ansvariga ofta blundar för.
Men det är arbetsgivarens skyldighet att planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling förebyggs och informera om, att mobbning inte kan accepteras på arbetsplatsen.
I verksamheten ska det också finnas rutiner för hur mobbning ska hanteras. I Arbetsmiljöverkets föreskrifter betonas särskilt att det ska utredas om orsaken beror på arbetets organisation och den som är utsatt ska snabbt få hjälp och stöd.
Bakgrunden till kränkande särbehandling beror vanligen på brister i organisationen, den interna informationen och ledarskapet. Olösta och långvariga problem skapar en psykisk belastning i arbetsgruppen och i dåliga arbetsmiljöer söker man syndabockar. Men den vanligaste mobbaren i arbetslivet är cheferna, som står för hälften av all mobbning.
Den som är utsatt för mobbning blir irriterad, stressad med fysisk ohälsa, ångest, depressioner och kan reagera aggressivt. Om den kränkande särbehandlingen inte omgående upphör och problemen på arbetsplatsen utreds och åtgärdas riskerar den som kränkts att symptomen permanentas i kroniska tillstånd.
Mobbning och trakasserier leder ofta till lång sjukfrånvaro. Genomsnittlig tid för fall anmälda 2001 var cirka 230 dagar. Självmord är inte heller ovanligt och man räknar med att 200-300 människor om året tar livet av sig på grund av mobbning.
Men det är inte bara den enskilde som drabbas. Produktiviteten sjunker på arbetsplatsen. Kritiken ökar gentemot arbetsgivaren med bristande förtroende och allmän känsla av osäkerhet. Samarbetsproblemen ökar, hög sjukfrånvaro och personalomsättningen ökar. När en syndabock försvinner söker man nya.
Några exempel på kränkande särbehandling är:
■förtal eller nedsvärtningar av en arbetstagare eller dennes familj,
■medvetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller lämnande av felaktig sådan,
■medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande,
■uppenbart förolämpande utfrysning, åsidosättande behandling, negligeringar av arbetstagaren,
■förföljelse i olika former, hot och skapande av rädsla, förnedringar t.ex. sexuella trakasserier,
■medvetna förolämpningar, överkritiskt eller negativt bemötande eller förhållningssätt, till exempel hån och ovänlighet,
■kontroll av arbetstagaren utan dennes vetskap och med skadande syfte,
■kränkande så kallade ”administrativa straffsanktioner” som plötsligt riktas mot enskild arbetstagare utan sakliga skäl, förklaringar eller försök att gemensamt lösa eventuella bakomliggande problem. Sanktionerna kan utgöras av till exempel omotiverat fråntagande av arbetsrum eller arbetsuppgifter, oförklarade omplaceringar eller övertidskrav, tydliga försvåranden vid behandling av ansökningar om utbildning, ledigheter, och liknande.
Ser man att någon är mobbad på arbetsplatsen är man delaktig i en process. Man kan vara delaktig fast man är passiv. Att inte agera är också en handling.
Verkar vara en trevlig arbetsplats, eller hur?! Som klippt och skuret från mitt jobb. Över och ut.